Tag Archives: dikt

Isen på Kyrkvikens vatten…

Isen råmar och ryter, Godzilla vill

resa sig ur Kyrkviken i kväll.

Lång tystnad bryts i natten och stjärnorna lyser så klara.

 

I huset en diskussion lång och full av ormande argument utan ände.

Så fri fånig, fri modig skulle vara, inte jag.

 

Anakonda över vattnet stjärnormen slingrar sig. Dyker ner, kan vara, från sin himmel.

Ner i djupet. Möter där Ljungkalven och de bråkar om platsen.

Därav råmandet…

Sotmörk afton

Det som måste göras,

för att i sinom tid kanske höras.

Varje stund ska planeras och organiseras, så kan även det oväntade arrangeras.

Nu borde det vara så att en fick läsa vad jag skrev, med röd penna rätta alla avvikelser ifrån rättstavningens underfulla väg och den rätta formen och normen.

Ni sörjer när ni läser, ni som ser var jag felar. I förtid förlåt jag bättrar mig gärna.                          Ge mig bara en guldstjärna.

Det kan hända att det är något som bör förmedlas.

Mina dikter är själens plikter, andens bikt och kräver av mig att delas, för att inte allt arbete ska vara förfelat. Så samlar jag mitt mod igen och skriver till alla och ingen om nästan ingenting.

 

    Sotmörk afton.

I kväll, denna sotmörka tystnad,

lugnt över källkallt vatten sig sänker.

Där simmar på djupet en Ljungkalv,

en Älvkos dotter så sävligt.

Tryggt i mjukvatten gömd.