Category Archives: Novell

Nycklarna.

Där borta bor Bertil, tror jag. Det är klart, när jag var liten kände vi alla grannarna. Nu är det okänt folk överallt. Den bänken, kanske jag kan sätta mig där ett litet tag? Det är duvor här. Hade jag tagit ed lite torrt bröd kunde jag matat dem. då hade inte folk tittat på mig så där. Som det är nu vet jag inte riktigt. Det är kallt. Konstigt, jag var så säker på att jag, att. Nä, men titta, där borta kommer faster Algot.

– Algot! Hallå!

Nej, hon svarar inte. Hej lilla hund. Nu borde jag gå hem och laga middag. Var är jag någonstans? Titta, där borta bor Bertil, jag går ditåt. En bänk, kanske jag kan sätta mig lite. Om jag bara hade tagit med lite bröd.

”Lilla postbud min duva, kom till mig med ditt brev.”

Det är inte varmt. I min väska har jag nycklar och servetter. Bra, också nycklar. Titta, en bild av Egon när han var liten. Den hade jag glömt. Vad lustigt att jag hade den i väskan och nycklarna. Det var bra. Herre Gud! Vad har jag på mig? Är jag ute i pyjamasklänningen? Nu för jag skynda mig. Vad ska folk tro. Nej. Var är jag nu, ska vi se. Där borta bor Bertil.

”En vacker dag så satt han död mitt i en hög av wienerbröd.”

Brödet och fåglarna. Jag brukar alltid ha med lite bröd. Kanske jag har det i min väska. Åh vad mina fingrar är stela. Jag får inte upp låset på portmonnän, kära Gud. Vad kalla och stela mina fingrar är. Har du sätt ändå.

– Mamma det sitter en konstig tant där på bänken.

– Mm.

– Mamma titta hons hår ser ut som det flyger, nästan.

– Mm.

– Mamma, tror du det är en ängel, fast gammal?

– Mm.

Det är kallt. Jag ska se om jag har nycklarna i väskan. Ja. Det har jag, bra. Men Gud! Jag sitter i bara nattskjortan här ute. Det börjar snöa nu, jag går hem om jag orkar. Jag flyttar på fötterna, nej. Jag är så trött. Där borta bor Bertil tror jag. Duvorna är inte rädda.

– Den där gamla människan är alldeles för tunnklädd.

– Vi går och frågar om hon behöver hjälp.

– Hon sitter alldeles stilla.

De ser mig, oj oj. Jag har bara nattskjortan på mig. De kommer hitåt. Jag blundar nu, så försvinner de.

– Hej, hur går det med dig? Behöver du hjälp?

Jag blundar riktigt hårt, så slutar de nog. Jag sitter här och klarar  mig själv, tack så mycket. Jag fryser inte!

– Hon svarar inte, ska vi låta henne vara?

– Vet inte, vi kan ringa polisen?

Tänk om polisen tar mig? Jag har inte gjort något. Jag sitter på en bänk. Jag säger ingenting. Mina läppar vill ändå inte röra sig.

– Jag ringer polisen.

– Ja, gör det. De kan ta hand om henne. Jag måste skynda mig till jobbet, ring mig se.

– Mm. Vi hörs.

– Hallå. Det sitter en tant i bara nattskjortan här på en parkbänk. Jag vet inte, hon svarar inte, det snöar ute. Kommer ni och hämtar henne?

De hämtar mig aldrig. Jag går nu. Fryser inte längre. Mina nycklar har jag. Ha, nu lurar jag dem allt.

– Ni kommer om några minuter, bra. Ja i parken, jag går, måste hinna till jobbet.

Ha, där går han, han vill inte träffa polisen han heller. Då är vi två i alla fall. Jag följer efter honom så får vi se. Nej men, han gömmer sig, där bakom träden. Står liksom tillfälligt och håller koll på parkbänken. Det sitter en gammal tant där se det ut som. Jag tror jag tar och skrämmer honom lite. Bara för skojs skull. Det var så länge sedan jag hade lite roligt. Skaka lite med nycklarna framför örat på honom bara. Hu, hu.

– Men vad i? skit också jag tror tanten är död.

Död, ha. Jag fryser inte längre. Undrar om jag skulle besöka Bertil. Han skulle behöva kvickas upp lite.