Category Archives: vers

Droppar

Skrivaren satt och skrivaren skrev,                                                                                     skriftfadern trallade och nynnade i fred.                                                                           Korna betar gräs på ängen,                                                                                                     barnet gömmer sig under sängen.

Själv tänker jag på dropparna, där de hänger i luften,                                                               flygande, fallande lever de bara, tills de landar och slutar att vara,                                     droppar.

Örliten hare.

Nu har jag inte skrivit sedan sist jag skrev, inte ett enda litet brev.
Livet kom rullande som en boll, medan jag tittade åt annat håll.
Jag kan inte tvinga någon att vara, jag vill bara så gärna försvara
de tysta och svaga som inte vill störas, kanske måste de också få höras.
Även om rösten är liten och vek. Även om dimman är tät, nosen blek.

Under ett träd satt en örliten hare, hon darrade lätt på sitt stillsamma sätt.

Vad gör en författare?

Vad gör en författare?

Författar… jag fattar inte. Något fattas mig. Det står still.

Jag känner mig dum som en sill.

Huvud med dill, varsågod. Sitt still. Dunka på. Det ska nog gå.

De flyter ihop. Bokstäverna. Blunda och skriv. Som du vill.

Nys så att allt hoppar iväg. Krumelurerna är inte med på leken.

Länge leve lilla Q[1].

 

[1] Gripe Maria, ”Stackars lilla Q”, 1957